Vagnsmanskapets roll i en av de mest utmanande utbildningarna Nylands brigad erbjuder.
Vem transporterar ATU?

Nylands brigad 28.3.2018 10.34
Nyhet

I utkanten av Nylands brigads lägerområde i Syndalen, Hangö, avancerar ett följe Pasi-fordon som tar sig fram längs smala och gropiga skogsvägar. Syndalen har fyllts av nyblivna rekryter som lär sig bivackering och grunderna i militär verksamhet. Samtidigt har ATU-kursen påbörjats och i skogen hörs ljudet av Pasi-fordonens dieselmotorer och beväringar som med radio kommunicerar sinsemellan.

ATU står för Amphibious Task Unit och linjen är känd bland både beväringar och reservister som en av de mest krävande utbildningarna Nylands brigad erbjuder. Precis som de allra flesta utbildningsinriktningarna i försvaret, är linjens primära produktionsuppgift att producera krigstida förband. Därtill har linjen även en sekundär produktionsuppgift som går ut på att producera soldater som är utbildade i krishantering samt villiga att underteckna ett beredskapsavtal som kan möjliggöra deltagande i militära operationer utomlands. Därför är det viktigt att utbildarna ställer fysiska och psykiska krav på beväringarna som söker till utbildningen. Kraven att vara i gott skick och dessutom ha hög tjänstgöringsmotivation har gett ATU-linjen ett rykte som brigadens vassaste spjutspets.

Pasi-fordonet har blivit ett välkänt särdrag för utbildningen, eftersom ATU-linjen är den enda linjen vid Nylands brigad som använder sig av denna manskapstransportvagn. Fordonen tillverkas av Sisu och namnet Pasi är en förkortning av den officiella benämningen Panssari-Sisu. Produktionen av Pasi-vagnarna började rulla redan år 1984 när den första modellen, XA-180, introducerades i försvarsmakten. Sedan dess har en handfull uppgraderade modeller utvecklats. Trots det är fordonen som tillhör originalmodellen ännu idag pålitliga fordon som kan integreras och användas i modern krigföring. Därför är originalmodellen ännu i bruk vid Nylands brigad.

Termen som används för de beväringar som kör Pasi-vagnar är vagnsmanskap. Den sammanlagda tjänstgöringstiden för en beväring som tillhör vagnsmanskapet är 347 dagar, vilket är detsamma som för de övriga ATU-soldaterna. Till uppgiften blir man vald efter en ansökningsprocess.

Jägare Dennis Nyman berättar mer om vagnsmanskapets utbildning och vardag.

- Innan man börjar köra Pasi krävs det att man fått C-körkort. Den kursen är sex veckor lång och med den kan man även som reservist köra lastbil, vilket var en av orsakerna till att jag ville bli chaufför, berättar Nyman.

 

Hur ser då ett läger se ut för vagnsmanskapet?

- Vi deltar också till exempel i resning av tält och bivackering, precis som alla andra. Dock behöver vi inte vakta tältet under natten, eftersom vi behöver sex timmar ostörd vila ifall vi kör våra fordon under ett läger, säger Nyman.

- Under pågående övning är vagnsmanskapets roll extra stor, eftersom övningen gick ut på att rädda Pasi-vagnarna och lösgöra sig från potentiella hot, tillade Nyman.

 

Vagnsmanskapets utbildning skiljer sig från utbildningen av traditionella C-chaufförers utbildning

Vagnsmanskapets utbildning är både fysiskt och teoretiskt mycket omfattande. Till exempel har Pasi-kursen ett konstruktionsprov som ingen annan chaufförskurs på brigaden har. Där går man genom hela hydraul- och elsystemet och hela motorutrymmet.

Vagnsmanskapet får också utbildning i ledarskap. När det rör sig om vagnstridsteknik, är ledarskap en ganska väsentlig del av utbildningen. De soldater som transporteras med en gemensam vagn kallas för en vagngrupp. Vagngruppen måste självklart ha en vagnchef. Det krävs av vagnchefen att han ska kunna leda vagnen och bestämma vart och hur den kör. Vagnchefen bestämmer också vad som händer inuti fordonet. För att kunna ta an sådant ansvar, krävs det förstås ledarskapsegenskaper.

Ledarskapsutbildningen ser lite annorlunda ut för vagnsmanskapet. Övningarna och utbildningen går inte ut på att lära vagnsmanskapet hur man ropar kommandon och leder gruppen i en sådan anda. Istället lär de sig delegera uppgifter åt vagngruppen. Eftersom medlemmarna av vagngruppen alla är underofficerare och vagnsmanskapet är jägare är det i högsta grad fråga om funktionellt ledarskap som inte baserar sig på en militärgrad utan på befattning.